Re: Fastelavnsbetragtninger

[Daniel Karlsson <Daniel.Karlsson@svenskakyrkan.se>]

Title: Re: Fastelavnsbetragtninger

Käre Troels!

Ja, visst är det förunderligt att vår Frälsare som är Gud själv lika mycket som han är en människa har förmått lida och dö för oss alla, detta är i sanning ett förunderligt ting.

Jag vet inte vilken text ni läser i Folkekirken, men i Svenska kyrkan kommer i morgon att läsas texten från Johannes 12:20-33 med Jesu egen lidandesförutsägelse : "Om vetekornet inte faller i jorden och dör förd blir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd." Nyckeln till en rätt förståelse av texten är att det först och främst är Jesus som är att identifiera med kornet. Oavsett andra implikationer så framgår detta av versen innan där det talas om att det är Människosonen som skall förhärligas. Oavsett förståelsen av titeln Människosonen vid uttalandets yttrande så är det klart att det i någon mening syftar på den som vi senare bekänner som just Faderns enfödde Son, Gud och människa som du också skriver. Ja, det var Sonen som led, som dog och som uppstod.

När det talas om vetekornets "lag" så är ju detta inte som en naturlag i största allmänhet. Den som dör uppstår inte i automatisk till liv igen. Vi kallar inte Jesus för Gud därför att han på ett exemplariskt sätt "kaldte mindelser frem om den almagt, der friede israeliterne ud Ægypten" lika lite som vi kallar brödet och vinet i altarets sakrament för Kristi Lekamen och Blod pga av att måltiden som sådan kallar fram minnet av vad gemenskapen med Jesus betydde. Nej, men för apostlarna blev det klart att denne Jesus som de hade fått följa i sin person var ett med Fadern, helt enkelt att han var Sonen. Och med "Son" menas inte endast den allmäna mening som även människor i allmänhet kan betcknas som, till exempel Adam som var "son till Gud" (Luk 3:38). Och detta att Sonen hade lidit och hade uppstått - ja detta är frälsingen som sedan predikas och som förmedlas genom dopets och nattvardens sakrament genom kyrkan som den utsträckt sig genom historien.

Att vi sedan själva kan känna igen oss i denna vetekornets lag, i dess nödvändighet som det också talas om i de följande versarna, det är en annan sak och nog så viktigt.

Jesus är inte Gud för att han levde ett exemplariskt liv. Med Jesus endast som exempel finns det ingen frälsning, vare sig för dig eller mig, utan bara förbannelse. Är det inte därför så många människor gärna nämner Gandhi som den störste av mänskliga exempel. Ändå vet man att Jesus är större, men med Jesus finns det också något mer, som inte kan sorterar under de vanliga mänskliga exemplens allmängoda kategorier.

Vänligen,

Daniel Karlsson
Sverige

 

On 21 Feb 2004 at 17:50, Troels Hansen wrote:

>
> Århus, d. 21. februar 2004
>
>
>
> Kære alle!
>
>
> Det er en særlig søndag i morgen, som I jo sikkert har lagt mærke til. Der skal prædikes over en
> lidelsesforudsigelse, og så skal der sikkert mønstres en hel del tålmodighed med udklædte børn
> og deres utålmodige forældre. Jeg er jo bare arbejdsløs og sygemeldt, så jeg kan gå til
> eftermiddagsgudstjeneste og lade alle problemerne ligge.
>
> Men jeg må altså lige belaste jer med nogle enkelte bemærkninger. 'Lidelsesforudsigelse'? Hvis
> lidelse? Jesu lidelse, selvfølgelig. Men kan Han, der er Gud selv, overhovedet lide? Ja, Han
> døde jo da i hvert fald, og den kætterske ide, at romerne skulle have forvekslet Ham, den
> grundigt gennempiskede delinkvent, med en sikkert kernesund markarbejder, kan man roligt se
> bort fra. Romerne vidste, hvad de gjorde, og korsfæstelsen var beregnet til at dø af. Langsomt
> og smertefuldt, bevar's, men altså: til at dø af. Og Jesus døde af det, endda inden romerne ellers
> ville have slået hans skinneben over. Han døde meget menneskeligt og aldeles u-guddommeligt.
> Og det forudsiger Han så i dagens tekst. Og man skal ikke have gang i den store
> forudsigelseseksamen for at regne ud, at sådan måtte det gå. Men hvorfor så kalde Ham Gud?
> Fordi Han med det, Han gjorde, kaldte mindelser frem om den almagt, der friede israeliterne ud
> af Ægypten, (Ved den lejlighed hører vi Guds navn for første gang, Ex 3,15. At det så var
> vulkanudbruddet ved Santorini, der dannede skystøtten om dagen og ildsøjlen om natten, er en
> anden sag.) og om den almagt, der lå bag syndfloden. (Syndflodens baggrund er det jordskælv,
> der slog hul på Dardanellerne, så Sortehavet, på hvis bund den dr. Ballard, der fandt Titanic og
> senere Bismarch, fandt rester af beboelse fra ca. 7000 fvt. Men det er også en lidt anden sag.)
> At se disse to begivenheder BÅDE som naturvidenskabelige fænomener OG som 'God in action'
> er at være naturvidenskabelig med den ene hånd og (næsten) fundamentalist med den anden.
> Og der er vel ikke andre muligheder, vel? Og deri ligner troen kærligheden, at ligesom vi må se
> den elskede om mere end noget blot naturvidenskabeligt beskriveligt, sådan må vi se Ham, som
> vi tror på, som mere end noget blot naturvidenskabeligt beskriveligt.
>
> Ja, det var lige det, jeg måtte antyde.
>
>
> Venlig hilsen
> Troels Hansen
> tkmh@get2net.dk
>